Våra hundar

Inte riktigt kanske, Wilma har figurerat på inofficiella utställningar tidigare med gott resultat men nu var det alltså dags för ett officiellt sammanhang, d.v.s. att resultatet kommer att registreras hos skk. Vi bestämde oss för att höja ribban rejält och anmälde Wilma, som i officiella sammanhang ju heter Gotlandica´s Maffia, till en rasspecial, alltså en utställning bara för Rottweiler. Och som Wilma levererade, trots hård konkurrens från 12 andra tikar i sin klass kom hon 2:a, bedömdes som Excellent och fick dessutom ett CK. Domaren var ingen mindre än Bo Skalin, en minst sagt välkänd och erfaren figur i dessa sammanhang. Hans omdöme var följande :

Mycket trevlig tik på den nedre storleksgränsen. Bra stop, välburna öron och vackra ögon. Bra kraftig hals. Bra rastyp. Lite lösa armbågar. Härlig attityd i ringen.

Ska man kommentera nåt om det så är det väl kanske att det nog var fel på glasögonen när dom mätte manken på henne. De mätte till 59cm men alla andra som mätt har fått det till 62cm.. Lite lösa armbågar kan vi väl bara skylla på att hon ät lite ur form, var ju bara 4 månader sedan hon hade en valpkull på 10 valpar. Men lite fysträning är hon toppform igen och i synnerhet till våren eftersom hon gärna drar på skoterturer och kan springa ett par mil i snön då. Så till nästa vår kommer hon i ett helt annat läge =)

Den här helgen har varit rörig, stressig och fantastiskt rolig. Vi skulle åka till Lindesbergs brukshundsklubb på söndagen för att kora Wilma. Våra barn skulle sova över hos kompisar och vänner så vi skulle få ett barnfritt dygn vilket inte händer så ofta. Framåt eftermiddag/kvällen körde vi barnen och gick sedan på Broken Dreams fär att äta. Vi njöt i fulla drag där vi satt, bara vi själva utan barnen. Vi pratade igenom lite hur vi skulle göra inför morgondagen och kom fram till att det bästa var nog att åka på lördag kväll och ta med husvagnen. Då skulle vi få sova lite längre eftersom vi kunde ställa upp vagnen på klubben. Sagt och gjort så åkte vi hem för att packade ihop det sista. När vi kommer hem inser jag att vi är utelåsta.. Tursamt nog var balkongdörren olåst så det var bara att ta fram en stege och klättra upp. Klockan var väl runt 23 på kvällen när vi åkte. Efter 200m tyckte jag att bilen lät lite skumt och stannade för att kolla, FRAMHJULSPUNKA !! Så typiskt, fick hem och hämta ett hjul och byta men det tog ju en liten stund. Nåja resten av resan gick fint men när vi ställt upp vagnen och skulle koppla in elverket märker vi att kabeln inuti en kontakt lossnat och vi saknade verktyg för att laga det. Men med hammare, kniv och en fet skruvmejsel lyckas vi dela på kontakten och få ihop en fullösning som funkade. Såja, värme i vagnen och 220V i uttagen, dags att sova nu. Tittade på klockan som nu var närmare 3 på natten, whee vi som skulle få sova lite längre, om 4 timmar är det dags att kliva upp... Vi skulle göra MT kl 09.10 men som vanligt i sådana här sammanhang så blev det lite väntan. Men väl på banan så gör Wilma en superfin prestation. Hantering, socialt samspel, aggressioner, nyfikenhet och mycket mera faller på plats på ett mycket trevligt sätt och Wilma blir bedömd som en mycket trevlig, lyhörd och arbetsför hund och får ihop hela 455 poäng under korningen. Vi är supernöjda med resultatet och den efterföljande exteriörbeskrivning ger henne fina vitsord med få avvikelser från rasstandarden. Kort sagt så är Wilma en mycket fin tik med utmärkta egenskaper, det visste vi ju redan innan men det var skönt att få det på papper också.

Namn Gotlandicas Maffia
Ägare Angelica Burfelt
Reg. Nummer SE58987/2010
Ras Rottweiler
Född 2014-06-05
Mankhöjd 62 cm
Normalvikt 38 Kg
Leder ED ua (0) , HD grad A
MH Känd mental status (Godkänt MH)
Utställning Uställd med VG.
Titlar Korad
 
Gotlandics Maffia eller Wilma som hon heter till vardags är en trevlig tik i lagomt stor förpackning. Hon har fin benstomme och har bra vinklar vilket ger henne ett effektivt rörelsemönster. Hon är snabb och graciös för en Rottweiler. Wilma har en härlig personlighet och är tolerant mot alla runt henne såväl barn som andra djur. Arbetsmässigt har hon en bra motor med fina drifter och älskar att träna. En trevlig, social och matälskande arbetsmyra.

 

sharp 20150408 1   Idag är en mörk dag hos kennel Burfelt. Idag har vi låtit Sharp somna in efter en tids sjukdom. Sharp drabbades i december av epilepsi vilket är väldigt ovanligt för rasen men inte så ovanligt hos andra raser. Normalt sett är inte det ett problem då det finns mediciner att tillgå. Tyvärr svarade inte Sharp på medicinering utan fick anfall ändå. Vad värre är att minst ett av hennes anfall påverkade hennes hjärna permanent. Hon som tidigare varit extremt beroende av sin flock var nu efter anfallen mer eller mindre likgiltig. På slutet kändes hon väldigt frånvarande och reagerade inte alls som förut på många retningar. Ett bra exempel är t.ex. när man mötte någon okänd på gatan som ville hälsa på henne. Tidigare reagerade hon med reservation och efter några minuter så blev hon mer tillgänglig och hälsade gärna. På senare tid reagerade hon istället inte alls, ignorerade personen helt alltså. Men det var inte bara främmande som fick den behandlingen utan även vi andra i flocken. Mer underliga beteenden är t.ex. att hon inte längre kunde äta ur rostfria matskålar. Fick hon mat i en sådan puttade hon runt den med nosen ungefär som att hon försökte få bort det blanka från maten. Hällde man då över maten i en annan skål så åt hon direkt.

Mera läskiga saker var att hon börjat reagera med aggressivitet vid t.ex. kloklippning vilket hon inte gjort tidigare, inget våldsamt men ändå. Dessutom reagerade väldigt starkt på oväntade saker som vissa ljud eller häftiga rörelser. Exempelvis om vi var på promenad och jag halkade till lite på en isfläck så höll Sharp på att hoppa ur skinnet. Dessa 2 fenomen tillsammans fick oss ordentligt oroade. Vad skulle hända om ett av våra barn lyckas skrämma Sharp vid fel tillfälle, konsekvenserna kunde ha blivit katastrofala. Efter att ha rådgjort med flera veterinärer som konstaterade att hon drabbats av någon form av hjärnskada och att de inte kunde göra något åt det tog beslutet att låta henne få fortsätta sin resa i en annan värld.

 

Jag köpte Sharp för att jag ville utbilda henne i personspår. Anledningen till att jag valde just den här rasen var att jag var nyfiken på hur pass bra man lyckats men att ta vara på egenskaperna från vargen. Och just hennes förmåga att spåra lämnar ingen som sett det med egna ögon oberörd. Sharp spårade med 100% precision i ett helt vansinnigt tempo och det verkade inte spela någon större roll vilket underlag spåret gick över. Snö, is, asfalt, grus, gräs eller skogsmark, inget verkade bekymra henne. MEN.. det funkade bara när hon frispårade. Så fort jag satt på henne en spårlina så försvann viljan att spåra. Vi fortsatte dock att träna men det var först i höstas, när hon var 2,5 år som bitarna började falla på plats. Helt plötsligt sänkte hon tempot och var i det närmaste oberörd av spårlinan. Detta gör det hela extra sorgligt för mig då jag har sett fram emot att få se henne blomma ut helt i sin roll som spårhund.
  sharp 20150408 2 
 sharp 20150408 3  

Socialt sett fungerade hon utmärkt i sin flock och tyckte om alla i den. Barnen fick alltid en puss när de gick för henne, inte alltid så uppskattat av alla men.. Det mesta av dumheterna hon hade för sig som unghund jobbade vi bort. Hennes sätt att hälsa, d.v.s. på vargars vis upp i ansiktet försvann aldrig helt utan det fick vi lära att leva med. Till och med hönsen som går lösa här hemma fick vara ifred. Visst jagade jag ikapp henne en gång med en höna i munnen men efter det rörde hon aldrig hönsen. För de andra hundarna kunde hon vara en plåga och en källa till frustration, mest för att hon var vansinnigt snabb och vig som en katt, de kunde inte komma åt henne helt enkelt.

Tiden vi fått tillsammans med Sharp har varit väldigt lärorik och periodvis minst sagt prövande. Sharp var i alla väder ett riktigt energiknippe, orken tycktes aldrig ta slut. När våra andra hundar var så slut att de inte orkade röra sig längre så kunde Sharp lägga i en högre växel. Denna energi var för Sharps del på gott och ont. Alla behöver vi vila mellan varven men Sharp laddade om på några minuter, t.o.m. efter en mils trav i lössnön. Energin hos Sharp fanns i alla situationer men inte viljan att samarbeta, åtminstone inte som en normal brukshund. Att äga och träna en hund av den här typen ställer helt andra krav på dess ägare.

 

Men det har varit en härlig tid vi fick tillsammans med Sharp och hon kommer alltid att finnas med oss i våra hjärtan. Vi kommer att minnas hennes starka band till oss, hennes tålamod med alla barnen, hennes glädje att få vara med och hennes aldrig sinande energi som slog igenom på alla fronter.

 

R.I.P Sharp

Namn Burfelts Ariel
Ägare Erik Hell & Malin Allansson
Reg. Nummer SE39598/2014
Ras Rottweiler
Född 2014-06-05
Mankhöjd 62 cm
Normalvikt 38 Kg
Leder ED ua (0) , HD grad A
MH Känd mental status (Godkänt MH)
Utställning Uställd med VG.
Titlar  
 
Burfelts Ariel eller Bella bor i Falun tillsammans med sin familj, Erik, Malin och lilla Majken. Bella är en väldigt mjuk och familjär hund. Hon tyr sig till sin familj och vill gärna vara nära. Bella har inget större intresse av hundar hon inte känner men leker gärna med bekanta hundar. Underbar mjuk och följsam hund som trivs bäst med familjen men trots det fungerar mycket bra i alla situationer.
 

I natt har Nally (Burfelts Alana) nedkommit med 6st underbara små valpar, 2 hanar och 4 tikar. Det hela förlöpte fint och Nelly är en exellent mamma. Na ska jag fundera lite övernamn åt de små liven. Första bilderna kommer på söndag och där efter varje vecka fram till leverans. Redan nu finns flera intressenter på dessa juveler så är du intresserad av valp, hör av dig så snart som möjligt.

 

Idag har vi varit till veterinären och röntgat Nelly. Hon är dräktig med minst 6 valpar och med tanke på att hon väger 50kg mot normala 38kg som torde det ju vara tämligen stabila krabater som bor därinne =) Men nedkomst är beräknat till den 27:e maj så de e bara att vänta och börja förbereda valprummet =)